det mesta av all mobbning börjar med att mobbarna är avundsjuka. enligt mig är det så allting börjar. men eftersom jag själv har blivit utsatt för det så vet jag hur det känns. jag vet hur det är...fast under tiden då så fattade jag inte varför människorna gjorde så mot mig. jag visste inte att dom bara var avundsjuk. fattade verkligen inte varför dom gjorde så. nu fattar jag varför. dom har inte en enda riktig vän nu. dom är ingenting, fjortisar som ingen vill ha. det kanske är bättre att vara mobbad när man är liten och sen ha ''status'' när man är äldre än tvärtom. och alla dessabloggmobbare. vilket jag också har blivit utsatt för som kanske syns i kommentarsfälten. omogna. sitter och säger saker som dom sen inte vågar stå för. det är nästan modigare att ''mobba'' någon irl än vad det är att mobba ngn på bloggen. för då vet man ju verkligen vem det är. nej jag tycker att dom som mobbar är fega idioter allihopa. som måste hela tiden ha någonting att klaga över. jag menar om någon tycker att jag är ful till exempel. amen låt mig vara det då du behöver inte säga det.
Det fnns ju olika typer av mobbing. muntlig mobbing, frysa ut mobbing, ignorera mobbing, snacka skit mobbing, falskhets mobbing, aja ni fattar. allt det där är bara fegt. visst säga vad man tycker ska man väl få göra. men man behöver inte säga allt som man tänker på. man behöver inte säga att en människa är ful för den människan kanske visar att han/hon inte blir sårad. men den personen kanske får höra det varenda dag. personen kanske helt plötsligt börjar titta sig i spegeln och höra sig själv säga. jag är verkligen ful. har ni mobbare tänkt på hur era kommentarer kan påverka människors självkänsla. påverkar hur någon mår. ni kanske inte vet det men ni har säkert fått hundratals människor att ta livet av sig. de flesta tar livet av sig på grund av att dom inte trivs med sig själva. på grund av allt skit dom får höra. alla människor är vackra på sitt eget lilla sätt. dom kanske inte är kapabla till att bli modeller. eller dom kanske inte är så smala. men tänk. dom trevliga människorna har fler vänner och relationer än alla elaka människor. kanske inte i tonåren. men när man är vuxen inser man att det inte spelar någon roll med utseendet. insidan räknas. och är man fin på insidan blir man ju automatiskt fin på utsidan. har man någon som älskar en. så har man allt man behöver.
BY: www.piamichaelaengstrand.blogg.se

om ni vill kopiera den kom ihåg att mitt bloggnamn ska stå med :)

oj vilket långt inlägg det vart men jag vill att ni ska förstå hur det är. tack för att ni tog er tid och läste mina tankar. kommentera gärna.